Hemma!

Äntligen hemma!

Sov alldeles för lite innan lördagen, vilket orsakade en katastrof: jag tappade min vantar. Vet inte om det va redan på perrongen i Farsta eller om det va när jag bytte tåg i fredags... I vilket fall fick jag vara utan vantar under helgen. Och nu har jag heller inga någorlunda fina vantar som är ganska varma... Aja, får väl hitta ett par nya nästa år.

Har haft oförskämt trevligt stundtals nu i helgen - trodde inte alls att det kunde bli så.
Och sen lyckades jag överträffa mig själv ifråga om att sjunga - jag fixade det mesta! Så nu kan jag vara nöjd och sluta ha en sån enorm ångest...
Men det trevliga berodde mest på sällskapet - ok, nån känns fortfarande otrevlig, men shit happens...

Ett annat trevligt inslag var alla dessa sms som hittade in i min inkorg...
Egentligen borde jag nog bli avskräckt av det uppenbara intresset, eller av att han verkar totalt ofarlig. - Eller så är det kanske det som tilltalar mig. Att det inte verkar så komplicerat... Och så är det ju det att han inte sett nåt annat är just det som är jag, så det kan inte va nåt annat.
Men jag antar att hag inte blir avskräckt, eftersom det känns riskabelt ändå - han kan mycket väl komma fram till att jag inte alls är vad han trodde eller det han söker.
Vad gör jag då? - Hittar nån annan såklart! Eller fortsätter att bara ha kul! =)

Det är ju just det: Jag ville inte ha nån just nu, ville inte komplicera mitt liv ytterligare.
Ändå känns det som att det kanske inte behöver bli så komplicerat, utan det kan bli just så bra som det borde vara. Men nu svävar jag ut, gabulerar kring saker jag inte vet något om.
Farligt, sånt där, för då kan man bli besviken.
Men jag vet ändå att jag blir nöjd i vilket fall: Sällskap elelr mera kul! =)

Tillfällets låt: Oasis - Wonderwall