- Ja, kanske det.
I alla fall så vet jag att det därinne bankar stockholmspuls.
Det är det som får mig att länga steget, öka uppmärksamheten, ta sats och kasta mig ut i vimlet: Sick-sacka mellan folk på trottoaren, älga förbi stillastående/långsamma i alla slags trappor.
Natta som bott i Norrland alldeles för länge kallade mig för en älgkalv (senare justerat till kviga), på grund av mina långa ben, med det enorma tempot.
- Men vad är det jag har så bråttom till? Varför jag som om det vore livet jag ska komma ikapp? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att Stockholm ger mig puls, den pulsen som hetsar mig framåt, fortare, aldrig stanna!
- Stockholm i mitt hjärta, helt enkelt.
Däremot är ovan nämnde låt helt fel till srockholmspulsen. Istället rekommenderar jagd en som fick mig att springa till bussen imorse (med risk för att den nämnts förut).
Tillfällets låt: Outkast - Hey ya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar