Bakis?

Varm andedräkt, som kondenseras i mitt öra...
Någon som vill så mycket mer än att bara andas.
Men, "I´m not that easy..."

Inatt hade jag så många uppslag, så mycket att skriva om, att jag nästan längtade hem...
Men väl hemma var allt som bortblåst och jag ville bara sova...
Så jag och min "gorgeous little bum" kröp ner under täcket och föll i djup sömn.

Trodde inte att det skulle bli så kul igår. För hur kan ett liveband av klass B leva upp till mina dansbehov? Och sen när kommer jag bra överens med dörrvakter?

Det är kul att se vilket intryck man gör på människor, det är intrycket i sig som jag inte tycker om.
Jag kan i alla fall trösta mig med att de flesta inte vågar ändå. Och om de vågar, så är de ändå inget att ha, för då är de för fulla, för självupptagna, för mesiga eller för korkade.
Jag undrar under vilken kategori de föll under igår..?
Men jag är ju för "sweet" för att göra nånting av något. Jag är också för "sweet" för att låtsas om vad andra vill, och istället vända andra kinden till...
Jag är till och med "feathered", nästintill bräcklig. Men "this bird bites"!

Dagen var konstig... Jag fick för mig att jag skulla hinna mer än vad som var rimligt...
Och det som hör på att fälla mig i mitt sysslomaraton var en vanlig enkel konversation mellan två övertrötta människor som ville ha lite kul. Och så min egen trötthet.

Men jag insåg en sak om mina känslor igår. Det var så uppenbart när jag fick ont i magen av en bild. Och när jag drog mig för att ringa ett telefonsamtal, och ringde en massa andra först...
Men vad ska man ta sig till när man vet att ens känslor inte kommer att uppskattas..?

Usch så mycket onyttigt det blev igår: chips, pizza, cider, fulla och kåta män...
Vilken tur att jag dansade bort det mesta av det!

Igår insåg jag hur mycket jag behöver musiken. När jag inte hade den så susade det runt toner i mitt huvud. Det kändes ensamt...
Sen blev det "crowded".

Vad är det som får folk från andra länder att typ bara umgås med andra turister på sin semester. Det blir liksom ett eget litet land i stan. Visste inte att såna ställen fanns; där man måste prata engelska för att göra sig förstådd. Men ibland är inte det heller tillräckligt. Det enda universella som finns är kroppsspråket. Och hur tydligt är det när man är full..?

Idag är jag så jävla trött... Ännu tröttare igår. Och ja, jag har huvudvärk, men jag är ändå inte bakis...
Ännu en dag ska jag vara övereffektiv med tiden... Måste runt, runt och bort, bort.

Igår skulle jag bara hem, hem. "Where do you live?"
- I won´t tell you...
- Why?
- Because I don´t want you there...
- Why?
- Because I´m not that easy!

Jag har i alla fall känt mig lite internationell för en stund... Varit som främlign i min egen stad...
Jag har också känt mig fri.
När jag dansar är jag bara jag och det känns underbart!

Jag fick i alla fall vara "sweet" hela natten. För ingen kom så nära att jag behövde tillämpa aggressivt kroppsspråk. Skönt, för om inte annat så hade nog min fina relation till vakterna förstörts... Igår hade jagen bra relation till alla, utom han som var för självupptagen för att se mig...
Det är ju egentligen helt logiskt att man blir mer synlig ju mindre antal människor det finns på ett ställe. Dock vet jag att det också beror på sexuell desperation...

På vägen hem trodde jag att jag skulle förfrysa något. Men jag klarade mig. Och så fick jag en trevlig pratstund med en uteliggare vid Centralen.

Och nu har jag inte ens nämnt dagen i förrgår. Den var för tidseffektiv även den. Så det går inte att urskilja något jag gjort då...

Nu måste jag nog ta mig i kragen och hoppa n i duschen, för att slippa stressa så mycket sen...
För nu går det inte att låtsas att verkligheten inte finns, nu måste jag finnas på riktigt.
Och jag som bara vill dansa...
Jag vill bara leva...