Ännu en dag av upprörda tankar. Men det börjar klarna lite nu...
Nu känns allt liksom hopplöst istället...
Människan är ju en obeständig variabel. Därför går det ju aldrig att förutsäga utgången av något. Därför är allt mer eller mindre fel...
Så vad gör man? - Agerar utifrån sin personliga övertygelse.
Och ibland har man fel... Tyvärr... Och ibland blir man straffad för att man tror fel...
Det är svårt att leva, och det är omöjligt att alltid göra rätt.
Som om jag inte redan visste allt det här.
Jag tror att en av meningarna med människans existens är att underlätta för andra människor. För vi är för många för att alla ska kunna uträtta underverk. En del av oss måste vara reproducerande arbetare också.
Och ibland underlättar man andras reproduktion geom att bara finnas till. Därför är alla så viktiga.
Hur kan någon får för sig att man inte är viktig? En människa kan ju vara helt avgörande för en annan människas existens!
Jag tror att vi är för dåliga på att visa vad som verkligen betyder något för oss. Eller så är vi för bra på det, så att vi inte tas på allvar..?
Varför finns det människor som tror att de inte kan känna?
Varför finns det människor som inte vågar känna? - Att det ska göra så ont...
Jag vill vara en sån som kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar