Stämningen är låg...
Alla stör sig på varann med varken orkar eller vågar göra något åt det. De är för utlämnade åt varandra...
Och hela tiden får jag något nytt att förhålla mig till, fler förmaningar, som om jag vore ett litet barn...
Men jag behöver göra saker på mitt sätt, för att jag ska orka med dem. Det måste vara roligt, annars funkar det inte för mig...
Vad man än gör så blir det fel.
- Kan du inte baka lite så vi har till sen?
Ok, då gör jag väl kolakakor och nån typ sockerkaka.
- Nej, gör nåt som vi kan frysa och plocka fram några i taget.
Ok, jag hittar på nåt...
- Du, nu går det inte längre, för nu mår han illa av bakdoften. Vi måste flytta på allt. Det går inte att baka mer.
- Du, kan du hjälpa till med maten?
Ok, men det hade jag redan räknat med att göra.
(Plötsligt har man någon som hänger över axeln och kikar ner i grytan.)
- Du har väl tillräckligt med soya i det där?
Nja, jag tog så som jag trodde skulle vara bra...
- Ja, men vi brukar ha mycket mer än så.
(Här sträcks en hand fram och öser ner soya i grytan.)
Jag rusar runt för att hinna duka och göra sallad innan maten är klar...
- Du kan inte springa runt så där, inga häftiga rörelser, för nu mår han illa...
Ja, ok, jag ska inte springa.
Vad gör jag för fel?
Jag finns till i en värld där människorna inte har full kontroll över sina liv. Därför försöker de kompensera och ha full kontroll över det lilla som finns kvar - jag...
Jag vet ju vad de håller på med (även fast de själva inte inser det). Ändå är det jobbigt, det gör ont att försöka, försöka, försöka och ändå inte räcka till...
Nej, jag har egentligen aldrig tid att baka, jag är inte särskilt duktig på att laga mat och jag tycker att saker är roligare om de utförs med lite tempo... Jag är bara en, som ska behaga fyra olika personer i deras sätt att leva... Men jag är också en person med ett eget sätt att fungera.
Det är iaf inte alltid så här. Jag kan ju alltid åka hem. Och det ska jag göra snart... Hem och vila. Eller iaf hem och ha det mera vilsamt, för hemma finns ju skolan och jobbet och så allt annat som man ska förhålla sig till...
Så vad gör man när livet är tröttsamt, som nu?
- Skapar sig ett nytt liv: Sätter på freestylen och stänger ute skiten. Håller uppe tempot, energin och humöret. Dansar runt i köket där ingen ser mig.
Ni finns inte, ni finns inte! Världen finns inte! Här är bara jag, jag och mina toner. Jag som är fri, jag som är jag. Jag som äntligen kan andas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar