Tänk vad praktiskt det är att bara ha några få vänner...
Inte så många att hålla reda på, och inte för många att släppa in för nära.
Och så kan de alla få plats runt bordet när man vill äta nåt gott.
Men vad händer när de få vänner man har inte riktigt räcker till, när de är lite för få..?
Vad gör man när man ständigt tycks sitta själv på hemma-häckning..?
Då är det bara att ge upp och inse att ingen är som du och ingen kommer nånsin att bli det! Därför kommer du alltid att slutligen förbli ensam... För det finns ingen annan som står ut med dig.
- Tänk, att det faktiskt var en kille som sa det där sista till mig en gång...
Är jag så jävla krävande?
Själv tycker jag att jag alltid har för få krav. Visst kan vi göra så, visst, visst. Och nej, jag ställer inga krav förutom att du ska vara snäll mot mig.
Så gör vad fan du vill då! För ingen vill ändå vad jag vill... (Vad nu det är?)
Kanske ställer jag för få krav, så att man glömmer bort mig, när det är något..? Eller tror att det är ok.
Men lärde ni er aldrig nåt om mig? - Jag kan inte säga nej, och jag skulle aldrig drömma om att göra någon ledsen eller besviken - istället gör jag allt för att slippa, även om det innebär att utplåna mig själv.
Jag är trött på det här!
Och, nej, ni är inte hemska och så här vidriga. Men... Jag har inget mer tålamod (för jag är sjuk och har ont i huvudet), för det blir så lätt att lägga ihop all ensamhet och ta ut allt på en gång. Eller göra små bagateller till gigantiska världsproblem, bara för att det finns så många nonsenssaker att hänga upp sig på...
Men ge fan i mig då!
Och nej, jag vill inte alls ha nya vänner, för det är läskigt att lära känna nya människor. För tänk om de inte tycker om mig - vad ska jag göra då?
- Ser ni nu hur långt ni har fått mig att gå? Mitt starka, självständiga jag har rasat ihop och åter blivit den där formlösa, vedervärdiga klumpen som bara är paranoid och osäker...
Min favoritextrad är "What if I turn around and leave you, what if I turn back and tell you it´s too late..." För jag vill också ha förmågan att sätta gränser, säga nej.
Ja, då var man nere igen. Jag hatar att vara låg...
Så låt mig bara få sova... Låt mig slippa utplåna mig själv fler gånger...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar