Jul

Nu är det jul igen...
Konstigt. Det känns iaf lite konstigt att va här igen, trots att tiden ibland verkar gå såå långsamt...

I år blev det mammas jul. Det känns också konstigt. För min förestllning om julen är egentligen den på landet, tillsammans med alla kusinerna... Ändå vet jag att det bara inträffar vartannat år. Men det är ändå det som känts bäst, så det har fått stanna kvar i minnet.
Men det kommer ju inte heller att vara för evigt. För tiden går och alla blir vi lite större... Jag kommer inte att behålla en fast plats på deras jular så länge till. Tråkigt...

Konstigt när jag blir stor och ska skapa mina egna traditioner - bestämma hur jag vill ha det... Och tänk om det alltid kommer att bli bara jag. Då är det ju inte så svårt, för då kan jag bara bestämma att jag ska fira med min släkt. Men om det blir fler än jag då?
- Let´s not go there...

Julen ska vara glad. Men at vara här är en ständig påminnelse om nånting ledsamt. Jag fick sätta mig på golvet med vovven en stund idag - det var det enda att göra...

Ändå fortsätter tiden att gå...
Och nu är det dags för mat.
Imorgon kommer småfolket.
Måndag börjar mellandagsrean.
Lördag fyller mamma år.
Och på söndag kommer nästa stora resa - till Stockholm och vidare tillbaka till landet, för jul och nyår med pappa. - Jag trodde att det skulle vara jobbigt att erkänna för sig själv att inte ha några planer på nyår. Men det var inte så svårt, det är ju skönt att inte behöva engagera sig så mycket och ändå få träffa människor man tycker om. (såvida inte brorsan tar med sig sin tjej, för då får man ju inte se nånting alls av honom...)

God Jul, allihopa!!
Kraaaam!!

Jul

Det var ett tag sen jag skrev här...
Har knappt haft tid för någonting alls dom senaste veckorna. Och det märks framförallt på mitt golv... Jag har iaf fått fina små grå husdjur... ;-P
Jag är ju aldrig hemma. Och jag är inte den som bloggar på distans.

Och nu kommer det att dröja ännu längre innan jag bloggar igen, för nu är det ju jul.
Jag drar till landet imorn kväll, vidare till Dalarna över jul, tillbaka till landet över nyår.
Sen kommer jag bara vara hemma och spy över allt plugg jag måste göra... *suck*

Så nu sitter jag här i skolan och snörvlar... Blir alltid sjuk inför en ledighet. Typiskt!

Men, men..
God Jul på er allihopa!!

Tillfälelts låt: Travis - Flowers in the window

Luckor

Har insett att jag lämnat många lyckor i den här bloggen.
Det är ibland som om vissa dagar aldrig har existerat
- eller tappats bort någonstans på vägen till nästa dag...

Men så kanske det är - att de tappats bort.
För i allt virrvarr av tankar och uppgifter tappas saker bort, saker som minnen och händelser.
Så medan jag skyndar vidare till nästa dag, blir nuet kvar.
För alltid fruset och efterlämnat...

Men luckor är ju också bra. För det är just det utrymmet jag behöver. Att känna efter och inse att jag behöver varje liten extra sekund för mig själv - att vila...
Så att jag inte skriver är ju också bra, eftersom det betyder att jag har känt efter ordentligt...

*känna*
- Ssssova... God natt!
*kramis*

Förlora?

Det känns som om jag har förlorat två kamper idag:
- introduktionen av foumspel för 6:orna
- poetry slam-tävlingen

6:orna var totalt respektlösa och otrolig egocentriska. Det gick inte att få dom med sig nånstans. För det var bara en massa tjafs...
Först tjafs om vilka grupper dom var i. Sen var det jobbigt att gå till sitt klassrum. Sen tog det massa tid att möblera om. Sen tog det 10 minuter för dom att bli tysta. Sen började jag prata, varpå jag belv avbruten var tredje mening för nåt egocentriskt utlägg. Sen började jag förklara vad vi skulle göra, varpå jag blev avbruten ständigt av elever osm till och med skrek i munnen på varandra om saker som de ville berätta, som de trodde hade att göra med det som jag försökte förklara, men inte alls var relevant.
*suck*
Vi hann alltså knappt med nånting... Och jag blev så oerhört frustrerad! Och jag blev så oerhört besviken. Och så fanns det ju inte tid för att ta tag i gruppen, gå igenom gemensamma regler och förhållningssätt, flytta om dom så att dom inte tjafasr och triggar varandra.
Fan också!!
Det fanns så mycket man kunnat göra som inte hanns med...
Och jag gick därifrån och kände mig dålig...

På Rabarber ikväll var det ett hårt startfält. Och jag var sist. Dessutom nummer 11, alltså någon som inte ens stod inom det ordinarie programmet...
Det kändes inte lika bra den här gången som sist. Och jag hade inte den minsta förhoppning om att gå till duellen. Och det gjorde jag inte heller. Det gjorde däremot en man som jag tycker manifesterar bristande förmåga att uttrycka sig. Han gick dessutom till final.
Och då kände jag mig verkligen som en förlorare - för jag var ju knappast sämre än honom... men ändå måste jag ha varit det, eftersom jag fick 100 poäng mindre än honom...
*suck*

Jag har förlorat...

Tillfällets låt: Simple Plan - Welcome to my life

Poesifullkomlig

För jag skriver inte längre
... inte som förut
... inte som jag

Men är jag fullkomlig?
- Ja, kanske har jag kommit hem, funnit mitt lugn, stannat hos mig själv

- Jo, jag är fullkomlig, för alltid.
Och min poesi är silikonet som man tätar sprickorna (i fasaden) med.

Pang, pang, gnissel!

Följande skrevs den 1/12:

Jag har hantverkare hemma. De ska försöka laga mitt kök, som egentligen borde ha bytts ut för ett par decennier sedan…
Den ena satte iaf upp min brandvarnare – tack för det!
Men sen skulle han fixa en låda som bara fastnar hela tiden – han hittade ett sätt att stänga den utan att den fastnade, och så var det lagat. Jag ska alltså lyfta lite och trycka den åt vänster… Hm, undrar hur det går när den är full med saker och ganska tung…
Den andra kom iaf 45 minuter för tidigt och klev rakt in i köket. Nu försöker han med våld bryta loss en trasig hylla som byggts in i städskåpet…
Efter att den första hade gått tittade han på mig och gick sedan fram till lådan – han tipsade mig om att gnida in paraffin under, så att den glider bättre.
Ingen av dom verkade särskilt sugen på att bara bygga till skenan i skåpet, så att lådan hamnar rätt från början…

Pang, pang! Ja, den verkar sitta där den sitter den där hyllan. Och det ska bli spännande att se hr han får in en ny hylla – ska den också bygas in i ett redan färdigt skåp, eller får jag vara utan den hyllan nu..?
- Antagligen det senare…
Nu kraschade det ute i köket, följt av ett ljud som av flis som träffas golvet. Aja, det är bara att plocka fram dammsugaren.

Tillfällets låt: kent - kräm

Ensam...

Ja, det är så det känns... Som om jag är väldigt ensam...
Fast iofs så kanske det bara är måndagsångest ;-P

Nej, jag känner mig faktiskt ensam. Vaknar upp i den stora sängen, i det stora rummet. Och tittar ut på mörkret och kylan. Och kanske är det nån som rör sig inne i sin egen lägenhet där på andra sidan gatan...

Jag har alltid varit morgontrött. Men nu är det extra svårt att ta sig ur sängen...
Tycker inte om att det är kallt. Jag har för livlig fantasi för att trivas med mörker. Och jag har alltid varit rädd för att bli lämnad ensam...

Aja, enligt alla så blir det nog bättre snart. Det påstås att jag kommer att börja trivas med ensamheten allt mer och till slut inte ens kunna tänka mig att inte längre vara ensam i det som är mitt...
Kanske har de rätt. Men just nu känns det tomt...

Tillfällets låt: Laleh - Live tomorrow

Gas!

Ja, det är det...
Sånt där jag har i min ugn iaf...
Det luktar illa, och det är dåligt! Sådeså!

Har idag bakat juliga missfosterbullar...
(aka lussebullar, som är svarta under och ser openslade ut)

Vem är idoten som kom på att det borde räcka med underugn?!
- Han borde hängas!
Särskilt som han säkert aldrig lagat mat eller bakat nånsin själv!
Jag ska minsann gas honom i hans egen ugn - nån som är med?!

*suck*
Tillfällets låt: Sunrise Avnebue - Fairytale gone bad

Mat!

Nu har jag ägnat min kväll åt att laga mat.
- Har jag inget vettigare för mig..?
- Nej, inte just nu. Jag skulle kunna sätta mig och plugga, men kände att jag kommer bara oroa mig för hur jag ska göra med maten i helgen. Och visst, jag kan ju ta med mig snabbnudlar till jobbet. Det går ju, men det är inte så kul. Så jag passade på nu när jag ändå hade lite tid =)
Fyi: Det blev myntakyckling och köttfärssås med svamp. Jag kan ju alltid frysa det, om jag nu absolut vill ha snabbnudlar på lördag.

Appropå mat, så var det matlagningsgrupp idag. Jag skulle inte hinna med det, eftersom jag hade rådslag inbokat. Men det blev klart jättesnabbt, så jag hade hunnit gå på den gruppen. Men jag fick aldrig tag i min handledare, så jag åkte hem istället. Skulle handla mat på Bea på vägen hem. Det blev mest lite julsaker: glögg, pepparkaksdeg och saffran. Och så unnade jag mig själv lite frukt + att jag köpte kaffe om nån vill hälsa på mig… =)

Sprang på en gammal bekant som jag spelat i ensamble med. Det kände lite konstigt och så blev det lite krystat. Tur att jag skyndade mig hem då…
Aja, jag skaffade mig iaf ett Ica-kort.

När jag stod där på Bea så ringde mobilen. Han sa inte vad han hette, men sen hörde jag på rösten vem det var. Hade bjudit in honom + hans kollegor till den 8:e. Men han kunde inte komma.
Han gör mig konfunderad – han är så nära och verkar vilja vara det. Det gör mig misstänksam att han är så nära. Men så vet jag ju också att han har fru och en nyfödd dotter. Så det måste vara hans sätt att vara. Eller så har han totalt missuppfattat min roll i allt och försöker skapa en bra relation, som jag inte kommer kunna upprätthålla, eftersom jag försvinner om en vecka.

Appropå den 8:e så har jag frågat folk på praktiken, skickade ett mail. Men hittills kommer bara min arbetsgrupp. Så vi blir väldigt få. Men det är nog roligast så, så vi kan prata precis som vi vill om allt =)

Nu sitter jag iaf här med massivt ont i fötterna efter att ha stått framför spisen så länge…

Tillfällets låt: Justin Timberlake – My love

Inte hemma

Nej, jag är inte hemma.
Jo, just nu är jag ju hemma, när jag sitter i sängen och bloggar.
Men annars...
Jag är mest här för att äta och sova. Och just idag så åt jag inte ens hemma...

Idag hade jag otur också... En vän svängde förbi helt spontant. Och tyvärr så var det just idag som jag skulle hälsa på familjen. Så vad hade han för det? och vad hade jag för det? - Ja, mig gick det ingen nöd på. Men det är synd att såna där spontana infall inta får nån utdelning.
Hoppas han gör om det iaf! =)

God natt!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Lycklig och förvånad (?)

Ska det verkligen vara så här?

Ännu en dag har gått. Och jag sitter återigen här, halvt nerbäddad... Lyssnar till grannens stök på andra sidan väggen och käner hur täcket värmer över benen. Det här är skönt! Kom på att jag är nästan bara hemma för att äta och att sova. Det märks mer tydligt nu när det bara är jag här och jag plötsligt inser att det knappt går åt nån mat, för jag är nästan aldrig hemma... Är det så här det ska vara? Är det så här det känns att vara vuxen..? - Att aldrig ha tid för allt det där sköna, lugna som man skulle vilja göra...
Tänkte idag att jag skulle lägga mig tidgt. Men det blev inte så tidigt ändå, för jag kom hem så sent. Jag slapp iaf ställa mig och laga mat vid 21.30...
Så nu sitter jag här och känner "ska det verkligen vara så här..?" Hm...
Jag försöker intala mig själv att det blir lättare och mer tid sen när praktiken är slut. Men jag vet att jag då bara kommer att fylla tomrummen med en massa andra måste, som jobb och träning. Och så allt pyssel som borde göras hemma.
Det kändes faktiskt jättekonstigt att komma hem hit och inte ha en massa jobb som ligger och väntar på en, annat än en hög med reklam. Jag fick för mig att jag borde hemmafixa en massa. Men just nu är inget sånt aktuellt... Just nu är det bara jag och min stundande sömn...

Hemma

Tillfällets låt: Michael Bublé - Home

Invigt

Ja, nu har jag invigt en hel massa saker i köket, bland annat stekpannan, måttsatsen och en kina-pinne =)

Imorse var det riktigt jävligt att vara nyinflyttad… Det var så ensamt… och mörkt… och kallt…
Så jag kröp in och gömde mig under täcket ett tag till…
Sen fick jag erfara en av de största vinsterna med att bo själv – man får ha både badrummet och köket för sig själv, så man kan göra saker extra fort! + att man kan kuta runt utan kläder precis som man vill… ;-P
Har iaf kommit fram till en väldigt positiv sak: Badrumslampan blir ljusare efter ett tag, så det är inte så hemskt mörkt där inne. =)
Och mitt nya duschdraperi är jättefint där inne!

Men imorse var det jävligt, som sagt… Fast sen under dagen så längtade jag ändå hem, för att få bara vara hemma och göra mest ingenting. Det har jag inte fått mycket av. Jag tror att jag behöver bo in mig lite. Skapa lite hemmamönster, -rörelser, -rutiner…
Ändå har jag inte kunnat undgå att aktivera mig…
- På vägen hem rensade jag ur sms i mobilen och bokade in mig på jobb.
- Väl i Högdalen gick jag på Vivo för att handla mjölk till middagen och kanske nåt annat spännande.
- På promenaden hem ringde jag min kära kusin som bor i närområdet.
- Hemma packade jag upp och la undan, skalade en morot mot den värsta hungern och stekte två portioner pannkaka, samtidigt som jag vattnade blommorna och diskade upp lite gammal disk.
- Sen passade jag på att spilla lite blåbärssylt på duken, så jag fick panik-blötlägga den.
- Och så slutligen passade jag på att göra ytterligare en oljestrykning på min kökspall, samtidigt som jag ringde både Henke och Jessika (jag hann visst med att frisera en blomma också).
Ja, jävlar, vad effektiv jag är!
Så nu sitter jag här och funderar på när jag ska lösa problemet med mina osorterade cd-skivor och hur jag ska strukturera medieinnehållet i den andra hyllan.
Jag skulle kunna göra en meterlång lista på saker som jag borde göra…
Men just nu ska jag nog göra mig i ordning… Det är en dag imorgon också =)

Tillfällets låt: Melody club – Destiny calling

Nytt!

Ja, det här är så nytt det bara kan bli.
Jag och min nyvunna självständighet, jag och min nyvunna ensamhet...
Ja, det känns ganska ensamt...

Men jag har gjort en massa saker som är bra iaf:
- organiserat en flytt
- packat upp och ställt nästan allt i ordning
- klarat av att ta hjälp av andra

Nu ska jag försöka mig på nåt mer bra: att äta...

Må bra-musik: Nirvana - Nevermind

Nyensam

Nyinflyttad, nyutflyttad - nyensam...

Ja, nu är jag nog så ensam som jag aldrig varit förut... *suck*
Varför känner jag inte den där lättnaden och självständigheten?
Känner att mitt fokus ligger lite fel... Jag stör mig på att jag inte har en lösning på vart allt ska ta vägen. Och att jag inte hunnit dammsuga idag. Och så at det blev precis som jag trodde - jag äter inte...

Har iaf precis fått igång Internet. Men så pajade jag nåt annat på datorn... Och appropå paja, så tappade jag ett Orreforsglas för en stund sen. Jag säger ju det - man ska inte ha saker som man blir ledsen om dom går sönder...
Hittade en tidtabell nyss, och insåg att nästa vecka börjar mycket tidigare än vad jag hade hoppats på... Och så kom den där stressen och ångesten igen...

Så nu sitter jag här med en halvfungerade dator, ett krossat glas, ett hungrigt illa mående och så den ekande ensamheten...

Nu ska jag nog äta en macka iaf...
Ska bara göra lite fler saker först - blir ju aldrig klar...

Tillfällets låt: By Heart - A poem

Den anti-stressade arbetsplatsen

Ja, för så är det väl?
Jag har aldrig sett människor som är så harmoniska när de arbetar under stress och press, förutom på Apoteket?

Idag fick jag vänta en halvtimme... Och det är ändå kort tid i snitt.

Vilken annan arbetsplats skulle låta sina kunder sitta och vänta en halvtimme?!
Hade det varit Mc Donald´s eller Ica hade vederbörande fått sparken direkt...
*suck*

- Ja, ok, det är ju en fråga om personlig och kvalificerad service. Men vem bryr sig om det när man kan få prata i princip hur länge som helst emd den torra farmaceuten? =)
JA! Vilken upplevelse. Och idag fick jagd en kvalificerade frågan om jag visste hur jag skulle använda mina p-medel. *duh*

Ja, man ska vara pensionär för att ha ärenden till Apoteket - då kan man avsätta en hel dag för att sitta där och vänta...
Ja, man kanske ska vänta med att bli sjuk eller ha andra behov tills man blir över 65, eller ännu hellre, en soft förtidspensionering - för jag har det iaf inte lika avstressat som farmaceuterna...

Tillfällets låt: Timbuktu - The botten is nådd

Sjuk/stress?

Ja, det är frågan...
Hm...
Låt oss hoppas på det första. För jag vill ju fortsätta med samma tempo som jag redan har. Och jag vill så gärna tro att jag klarar av det.
Kanske är det mest separationsångest iofs... Ska flytta hemifrån. Och så att praktiken snart är slut. - Lämna allt det som är det vanliga idag...
Kanske kan jag än en gång skylla på dom där j-vla hormonerna. Det vore så lätt då...

Men jag vet ju ändå att det antagligen är det allra svåraste som gäller.
Varför ska det alltid vara så svårt..?
Och varför präglas jag ständigt av den där perfektionismen, som bara pushar mig längre bort..?

Aja, dags att gå upp - har en lång arbetsdag framför mig...
- Men sånt är ju så kul också!
Ska man låta självbevarelsedriften segra och förvägra sig själv sånt som är roligt och gott?
- Nej, tack, inte idag iaf! Men det vore bra om illamåendet släppte lite...

Tillfällets låt: Lifehouse - Everything

Ibland är min mamma verkligen världens sötaste

Som idag =)
Hon kom och hämtade mig för att kolla in min lägenhet.
Med sig har hon ett städ-kit och ett paket toalettpapper - allt det nödvändigaste.
Hon hjälper till med lamporna är med och pratar med värden, släpar runt min nya hatthylla och har tagit med sig bullar.
Efteråt åker vi och äter lunch tillsammans i centrum. Och så bestämmer vi tid för när vi ska börja flytta in saker nästa dag.

Det är så skönt att få ha bara en vanlig mamma. En som kan ställa upp och vara snäll.
Så skönt att slippa allt det där krävande, paranoian och så allt det där som är så jobbigt och smärtsamt som hon vill att också jag ska bära...

Nu har jag iaf för en dag fått ha min mamma, så som hon borde vara =)

Tillfällets låt: Coldplay - Fix you

Är jag för cool för mitt eget bästa..?

Haha!

Eller iaf för kaxig...

Som igår kväll.
Det blev sent med föräldragruppen... Och så fick jag inte skjuts till stationen. Så jag tog en banankartong och börjae gå ner mot stationen. Precis vid trappan ner från kontorsområdet står ett gäng tonårskillar i en klunga.
Jag ler lite för mig själv, för ajg känner ju igen killarna, vet vilka dom är. Men de kommer ju inte ihåg mig =P
Så jag flinar, sträcker lite extra på mig och skuttar ner för trappan, med banankartongen svängandes i ena handen.
Efter 50 meter ringer det i mobilen. Det är min handledare som bara ville veta om allt var ok med mig. Jag förstår ingenting...
- Ja, jag såg att det stod ett gäng där, säger han.
Vadå för gäng, tänker jag? Dom där halvkriminella och stökiga tonårskillarna? Äsch, dom känner jag ju igen, och det skulle jag minsann tala om för dom också, om domf örsökte nåt annat än att bara stå och hänga...
Haha!

Är det inte otroligt... Jag går förbi ett gäng stökiga grabbar och reagerar bara genom att bli lite gladare. Medan min handledare bara såg att jag var tvungen att passera ett gäng potentiellt farliga killar.

- Ja, kanske är jag lite för cool för mitt eget bästa, när jag inte alls uppfattar en potentiellt farlig situation som nåt mer än ett litet nöje... =P

Tillfällets låt: Coldplay - Trouble

Fel?

Jo, ibland känner jag verkligen att jag gör helt fel saker... Att jag befinner mig på fel plats... Att jag inte har nåt där att göra...
Blir så ledsen ibland...

Fan, jag måste nog sluta med dom här pillerna!
Jag vill ha tillbaka den där hårda tjejen som inte tog åt sig lika mycket. Hon som inte börjar gråta varje gång det händer något sorgligt eller lyckligt på tv´n... Vart tog hon vägen?

Kanske är det här bara en process, ett gott tecken - att jag börjar få bättre kontakt med mina känslor...
Eller så är jag helt enkelt helt fel...

Tillfällets låt: Greenday - Wake me up when September ends

Sjukhelg

Har känt mig som lite av en krympling i helgen. Som tur var fick jga skjuts av min bror till Farsta, så jag skulle kunna hälsa på mamma. Visst, jag hade nog klarat att ta bussen och gå, men det hade tagit emot. Och antagligen hade jag väntat tills sista minuten på söndagen innan jag gick, istället för att komma och sova över.
På vägen plockade vi upp brorsans bästis. De skulle laga datorn, istället kortslöt dom den totalt. Men det va iaf kul att han kom, han e skön!
Sen fick jag köpa mera garn, så nu kanske det blir en halsfduk av det hela. Lite dyr kanske, men förhoppningsvis fin =) Går det ägr bra så köper jag nog lite billigare garn och gör en till. Iaf så fick brorsan panik på att jag blivit så "gammal". För då betyder det ju att han är nästan lika gammal...
Haha! Så kan det gå när man jobbar med människor. Så utvecklande att man åldras i förtid. =P

Plötsligt gick strömmen i lägenheten. Ett hem är ändå ganska utsatt. För plötsligt satt vi där allihopa och stirrade in i ljuslågan på bordet - den enda ljuskällan inom ett par hundra meter. Så det var bara till att tända massa mer ljus.
Som tur var roade vi oss med kortspel istället för att vara tekninskt beroende kring en tv eller liknande. Tyvärr hade jag ju tänkt att baka kolakakor, men det kan man ju glömma när halva Farstas elnät är helt dött...
Kanske var det elen som gjorde det, eller så var det enorm skicklighet - jag vann iaf nästan varje spel! (så kallad tur...) Men det var ganska kul att se J:s frustration över de ständiga förlusterna, och dessutom reta honom för det! - Ja, jag är ond ibland...

Nästa dag var det födelsedag. På grund av en hostnatt orkade jag dock inte gå upp och närvara vid den traditionella födelsedagsväckningen med frukost på sängen. Jag passade istället på att försöka sova och kurera mig lite extra =)
Men ganska snart blev jag medsläpad ner till centrum, för att hitat presenter åt O. Det blev en massa fina saker. Och så ett par vantar åt mig =)

Nej, nu orkar jag itne längre. Missbedömde visst mättnaden jag fick på tårtan, så nu mår jag riktigt illa i brist på mat... Hm... Bäst att försöka somna innan det blir värre. Kan ju iaf se fram emot en natt full av hostningar. Har drogat mig själv med lite gammal hostmedicin som mest bestod av bottensats. Får se hur pass verksam den var...

God natt!

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Elegi

Hustomten Kakan till Er tjänst...

Är det så..?

Idag fick jag höra att jag var "huslig", som om jag inte alltid vore det.
Höjden av huslighet är väl när en av ens närmsta vänner påpekar för en snygging att jag är "husmoderlig"...
Vad hände med det där med att sälja in sina vänner som världens coolaste..? För hur coolt är det att vara bra på att baka och pyssla..?
Och hur ofta är det man vill ha stämpeln som den trygga husfrun som går att trampa på, bara man tar ett kliv innanför dörren..? Dessutom är den bilden väldigt motsägelsefull mot allt det andra, som jag iaf tror att, jag utstrålar. Och vad ska man då tro? Att jag låtsas eller att min vän ljuger? För hur ofta kan man inse att människor är mångfacetterade och otroligt ambivalenta?
Men å andra sidan så vill jag nog inte ha nån som inte kan se och förstå min ambivalens..!!

Jag svarade iaf min skeptiska vän att jag är värsta hustomten.
Ja, vad ska jag annars säga..? För jag är ju lite huslig...
Men då säger han att jag säkert har "motsvarande kvalitetsgrad på många andra områden också"... Och utan att förklara vad..!!!

Ja, så här sitter hustomten Kakan, som - inte att förglömma - har samma kvalitetnivå på onämnda andra saker =P

Hm, jag kanske ska baka lite bullar imorn... *mm*
Men du får inte smaka! =P

Tillfällets låt: Dixie chicks - Not ready to make nice

Stress

Ibland kan man vara så dimmig att man inte ens står ut med sina vänner... Och hur ska man då orka stå ut med alla andra och så problem-människorna på praktiken. Hjälp mig!
Och så all denna stress över att bli frisk. Men då måste jag ju hinna sova. Och när ska jag hinna sova, när jag har så svårt att somna... Och som sjuk måste man sova mera än vanligt. jag som alltid vill ha mer sömnvän vanligt...
Det är stressande att vara sjuk. Allt som man borde göra, avklara, avtala!
*suck*
Om jag ändå bara kunde få sova...
Kände mig plötsligt så mycket sjukare än imorse - hur då...? - Stress!

Tillfällets låt: GooGooDolls - Iris

Snö, flytt och känsla

Ligger fortfarande nerbäddad och tittar på snön, som yr nedåt i stora flak utanför fönstret.
Jag klamrar mig fast vid hemmakänslan så länge det går. Här är jag hemma! Här är jag trygg... Snart ska jag flytta härifrån, bli min egen. Och då kan jag fortfarande titta på snön som faller. Kanske från mitt eget antikbetsade köksbord..?

Igår tecknade jag ett telefonabonnemang och har nu mitt första egna telefonnummer. (Lämnas endast ut till behöriga!) Jag passade dessutom på att adressändra. Så nu är det ännu mer definitivt.

Stannar kvar i sängen och känner lite på den sköna känslan jag fick igår, håller kvar den ytterligare.
Fan vad grym jag är! =P

Nej, nu ska jag ta och packa iaf en kartong till. Har en idé om vad som ska vara i den =)
Ha en bra dag!

Tillfällets låt: Yellowcard - Empty apartment

Giv mig styrka!

Skrattar och skrattar... Kombinerar med magont illamående...
Här ligger jag nerbäddad och ska bara blogga lite - men så kommer det ett dejtingförslag flygandes på MSN. Jag dööör!
Vart ska man ta vägen liksom..?
Och vad ska man tro när någon är påstridig och verkar vilja..? Jag är ju bara jag - en cynisk, gaska sårad och ändå så ensam liten människa...
Tyvärr är jag inte mindre än honom... Så..? Lämnade bort numret, men... Nej, det kommer ändå inte att hända =)

God natt!
Tillfällets låt: By Heart - Well, I´m sorry

Inkompetent overksam

Ja, inte så mycket mer än så...
En hel dag... och så alla tankarna på det som skulle kunna göras, hända...

Går och lägger mig med frustration, besvikelse och ångest i kroppen - god natt!

Tillfällets låt: Sunrise Avenue - Fairytale gone bad

FYI

Idag har jag deltagit i Poetry GangBang.
Det va jättenervöst! (Och jag som är så hård och aldrig rädd...)

Jag kom iaf FYRA!! (utan några anmärkningar från arrangören) =)

Det firar jag med lite sömn.
God natt!!

Tillfällets låt: Wyclef & Shakira - Hips don´t lie

Utelåst

Lillbrorsan är hemma på permis.
Och av nån anledning är han här med flickvännen, istället för i Farsta eller hos henne, dör de kan va helt ensamma...

Jag är trött...
Somnade i soffan framför CSI.

Kravlar mig upp ur soffan för att göra mig i ordning och sova, medan tröttheten fortfarande sitter i.
Tar tag i handtaget till toaletten - låst!

Inne där är lillbrorsan och hans flickvän + ett bubbelbadkar. Och såklart min tandborste...
Jag är utelåst från att kunna utöva mina dagliga rutiner och fortgå med mitt liv.
Det är stunder som denna som jag verkligen känner att det ska bli skönt att flytta och få göra saker på mitt sätt.
Blir så trött på människor som inte kan ta hänsyn till andra; till deras rutiner och livsrum, andrum...

Och nu gick tv´n med tillhörande sub igång på megahög volym...

Och jag är utelåst från mitt liv - allt för långt ifr¨n att knöla in öronpropparna...

God natt!

Tillfällets låt: James Blunt - High

Hämmad

Ibland kan jag känna mig så hämmad i mitt bloggande.
Det kan finnas sånt som jag bara vill skriva, för att få det ur mig.
Men vissa saker bör inte skrivas ner. Och framför allt inte så att de kan läsas av andra.
Och jag vet att det är folk som läser min blogg.
Så därför är jag hämmad.
Hur ska jag då få ur mig allt som jag inte vill att alla ska veta..?

Tillfällets låt: Coldplay - Talk

Att vara singel är stigmatiserande

Det vill säga om normen omkring en är att ha ett förhållande...
Igår var det jag och en till som var de enda singlarna i den del av klassen som gick ut. (Och vid närmare eftertanke så är vi inte så många fler singlar totalt i klassen...) Och vi två har dessutom lovat att nöddejta varann om vi fortfarande är singlar när vi går ut. Jag måste bara komma över mitt längdkomplex först, och så det här med hårgihet, och så det här med att inte vara senigt smal... Ojoj!
Fick dessutom höra från honom igår att jag inte är så spännande, för att han känner mig så väl nu. Haha! Det är bara som han tror...
- Han har inte sett mig gå upp en tidig söndagmorgon, baka scones och ha frukost på sängen.
- Han har heller inte sett mig laga lyxmiddag medan jag är så hungrig att jag mår illa.
- Eller som där tillfällena när jag har sån enorm ångest att jag bara kan gömma mig under täcket...
- Eller när jag blir totalt stel (även inuti) och inte klarar av beröring eller tilltal...
Det finns så mycket av mig - så enormt ambivalent!
*suck* Har man problem eller vad?

I vilket fall känns det i fall som igår mer som ett problem än en frihet att vara singel...
Att inte kunna jämföra partners. Att inte stå ut med allt litet puttinuttigt som det pratas om. Ett inte stå ut med alla småproblem partners emellan, för de är ju bara minimala!
Ibland önskar jag att jag inte vore så fri.
Ge mig min gemenskap tillbaka! För nu står jag här, så oändligt singel...
(Och det värsta är att det syns... *sch*)

Och nu ska jag bli ännu mera singel - flytta ifrån familjen...
De tomma lådorna står uppradade, i väntan på natt fyllas...

Tillfällets låt: Yellowcard - Empty apartment

- Ta bort dom små jäklarna!

- Jag orkar inte mer...

Ja, det va ju så jag tänkte. Aldrig att jag skulle säga så...
Men det finns ju en anledning till att jag inte har skaffat några barn...!!!
Framförallt det där med att de lätt blir så där härligt övertrötta. Jippie!

Nej, usch! Övertrötta barn är bland det sista man behöver när man redan har fullgjort en arbetsdag och ändå har några timmar kvar med en massa bra information.
Hur många % tror ni att jag hörde..?
Hoppas att föräldrarna anstränger sig lite mer för att hitta en barnvakt till nästa gång - nu har de ju iaf två veckor på sig!

Blir så trött av barn...

Tillfällets låt: Håkan Hellström - Visa vid vindens ängar

Bortkastat?

Ja, iaf om man ska tro ca 50 % av de jag har omkring mig.
Idag fick jag återingen höra beklagandet över att jag kastar bort min potential på att göra sånt som ligger under min nivå.
Varför måste jag bli framstående forskare eller statsminister?
Varför räcker det inte med att göra det man brinner för så bra som möjligt..?
Varför är det inte nog att bara göra ett bra jobb, som alla andra?

Och vad är det som säger att man inte behöver vara lika smart i vissa jobb?
Och vad är det för sätt att först kalla mig intelligtent, och sen klanka ner på mina val, som borde vara grundade på tidigare nämnda tankeförmåga?!

"Om jag var som du, så skulle jag..." - Ja, vad skulle du göra då? Kanske inse att det rä just det här som är rätt just nu.
Och en kapacitet försvinner ju inte bara för att jag blir lite äldre - jag akn göra precis vad jag vill, ständigt i livet!

Det här beslutet är mitt, och mitt liv är bara bortkastat om jag själv bestämmer att det är det. För jag har valt något som jag tror på, något som jag tror att jag kan göra bra.
Jag vill göra skillnad, precis det som ovan nämnda 50 % också vill att jag ska göra. Men jag vill göra skillnad på mina villkor - instant responding. Det är det jag lever av, och det funkar inte på det sättet som ni vill...

Ego!!

Tillfällets låt: Coldplay - Talk

Ibland är det skit att komma hem...

Tänk att en dag kan vara så bra... Ändå tills du tar klivet in i ditt hem...

Ok, dagen har inte alls varit så bra:
- Rökigt möte
- Läskigt möte
- Stökiga tjejer
- Kramp i axeln - ONT!!
Men jag va positiv. Och jag ville så gärna bara få vara sedd och intressant när jag kom hem. Så jag springer direkt in i vardagsrummet och viftar med min nya, häftiga bok, som jag fick idag. Responsen jag får är: "Vänta lite, jag måste se det här..." Och blicken viken inte en centimeter från fotbollsmatchen på tv...
Jag fick inte ens en halv sekund eller ett leende. Inget vad kul att du kommer hem...
Så jag flyr in i det som är bara mitt, mitt, mitt...
Sen tar jag mig ut för att se om det fanns nåt gott som jag kan äta till nattmat, för middagen är för länge sedan förbi. Och där står det nåt som jag bara inte kan få ner i magen. Och till det är det sallad på tomaterna som jag köpte till mig igår. Fan också! Varför märkte jag dom inte? Varför förutsatte jag att jag skulle få ha dom ifred om jag gömde dom allra längst in, längst ner i kylen..?

Ok, kalla mig överkänslig, som går igång på småsaker... Och ja, nu är det verkligen hormoner som skenar. Men inte bara...
Jag kan väl ändå få bli ledsen när den person som ska bekräfta mig väljer tv-sport framför mig... Och visst, jag ska va vuxen nu, då finns inte längre samma krav. Men han har alltid gjort såhär...
Jag hatar tv-sport! Dunket och bruset från läktarna på en match får mig att krypa inombords... I mitt hem ska det inte finnas tv-sport. Och jag ska aldrig utsätta mina potentiella barn för sånt äckel!

Det var den dagen det... Tack då...

Ingen låt nu!! Ge bara fan i mig!!

Så mycket som händer...

- Så lite som skrivs...
Skulle vilja skriva så mycket mer. Känner att nånstans därinne finns nåt som behöver komma ut. Men jag vet inte riktigt hur...
Nästa vecka är jag ledig på tisdagskvällen. Så jag skulle kunna anmäla mig till GangBang då... Men jag vet inte om jag vågar, det gick så dåligt sist... Och så måste man ju egentligen ha två texter i år - och ajg har bara orkat skriva en... Tänker att jag kan ju anmäla mig och skriva en till sen, men jag vet att jag inte kommer hinna...
Jag hittar aldrig tiden... Jag vet inte riktigt vad jag gör med tiden... Det känns som att när jag väl har tid så går den åt till så mycket Ingenting. Kanske är det det som behövs..

Ligger just nu och lyssnar på By Heart´s nya/första skiva. Den är fin, så mycket starkare är det som varit förut. Jag känner mig träffad! Men kanske är det återigen mina hormoner som blivit galna.
Men det va häftigt att se grabbarna igår! Tack! =)
Sen va det iofs överrepresentation av fjortisar. Men det är bara att inse att jag tydligen har lite udda intressen... Ingen av mina vänner verkan egentligen dela dem. För allt som oftast finner jag mig själv ståendes alldeles ensam. Men visst, kom an ni bara! Jag kan ta er alla, helt själv! Ja, jag kan klara mig själv...
Jag hoppas det iaf, för nu kommer jag att vara väldigt mycket själv...
Det är då jag önskar att jag hade haft någon som fyllde ut ensamheten. Men alla kan inte ha samma tur som mina fina små vänner ;-P Jag får vara lycklig för deras skull iaf, fast jag vet att det klarar de egentligen så bra själva *ler*

Och allt det som händer... Händer och händer. Så mycket skit som bara inte går att stoppa. Måste på nåt sätt försöka komma in och vara steget före, men ajg vet att jag ständigt är tre steg efter... Det går inte att få stopp på vissa saker. Kanske är det en av förutsättningarna för liv på jorden*?*
Vad vet en Praktikant som jag..?
Praktikanten avr förresten på sin första After work i fredags. Det va jättekul att få se alla i en lite mjukare (fullare) roll. Så mycket mer öppet och generöst. Och jag känd mig älskad och vacker. Säger "Twiggy" er något? =P

Shit, det här är mitt liv, och här ligger jag och låter tiden gå... Det här är verkligen sånt som jag kan få ångest för - att tiden går, och jag är rädd för att jag inte använder den, utan bara anar den glida mellan fingrarna på mig. Försöker greppa, hålla kvar!
Kanske är det mest vuxenångest...
Fjortisarna jag infiltrerade igår ville vara så stora, och jag vill vara så liten... Så liten, så liten - gömma mig under täcket. Eller kanske räcker det med en kram.. . *?*

Det som händer precis just nu är iaf Benjamins röst som tar sig rakt in - det känns som om det vibrerar: Never again... I just don´t wanna be alone or left behind, left behind... I just don´t wanna be alone for all my life...
Jag vill också vara vacker i mitt uttryckssätt..!

Igår ville jag dansa! Dansa! Men mest av allt ville jag träffa min fina lilla vän... Och hon höll i mig, fast hon vinglade nåt hemskt... Sen förstod jag att vi var nog lika vingliga båda två. Det var den dansen det vinglet till färdmedlet hem...
Och slockna på bussen, bara för att vakna upp totalt disorienterad. Hasa ner ut sätet, sikta in trappstegen och försöka gå rakt hela vägen upp till huset. Släppa ner kroppen på sängen. Och så fort huvudet träffar kudden försvinner allt bort i mörka cirklar...
Och väckas på förmiddagen av det mycket lokala husbandet som improviserar en blandning mellan sång, stök, tv-ljud och skrik. Tackar mig själv för de exemplariska öronpropparna som ligger vid min sida och stoppas in...

Idag är en ny dag, en ny möjlighet, ett nytt liv. För visst börjar det ständigt om på nytt. Ständigt nya erfarenheter som förändrar och utvecklar, ständigt nya beslutsgrunder..
Det här är mitt nya liv. Idag var det största beslutet att ta sig ur sängen - dagens god agärning är dock att laga familjemiddag. Gott, gott! =)

Aja, jag ska nog fila lite på en till slam. Och så måste jag ju komma på nåt bra sätt att läsa dom på...

Tack, för mina ständigt nya beslut, mina nya liv!

Tillfällets låt, tillfällets liv: By Heart - A moment of Panic

Nu händer det grejor!

Har idag fyndat järnet på min egen hemmaplan. Man behöver inte åka så långt som till Skärholmen för att hitta bra pryttlar att samla på sig.

Så dagen har resulterat i följande pryttlar:
- Svampkniv
- Tekula
- Tesil
- Konservöppnare
- Handdukar
- Badrumsmatta
- Förkläde
- Äggdelare
- Stekpanna!!

Sen fick jag ännu lite flera pryttlar av mamma:
- Handdukar
- Kastrull
- Pastaslev
- Taklampa!!

Ja, det artar sig... =)
Ni kan nästan se mitt nya hem framför er va..?

Planen är iaf att jag ska kasta in alla grejor och försöka etablera mig under helgen vecka 47...
Detta innebär att inflyttningafesten kan ske tidigast helgen vecka 49 *ojoj*

Sov gott!

Tillfällets låt: No Doubt - Just a girl

FYI

Jag vill inte prata om följande ämnen, om det inte är på eget initiativ:
- Praktiken. Behöver isf prata med nån som fattar vad jag håller på emd och såna är sällsynta. Ingen verkar förstå vad jag går igenom...
- Flytten. Ge mig inte mer ångest än vad jag redan har.
- Träning. Jag orkar inte just nu bara. Behöver min "lediga" tid till pluggångest och sömn.
- Smärta. Jag behöver inte bli påmind, jag har ont nog ändå...

Dessutom:
* Ge mig inga förslag eller rekommendationer på hur nånting ska göras - jag behlver gå igenom det här på egen hand. Ett förslag mottas bara som kritik.
* Låt mig vara!!

Ja, man får gärna höra av sig lite sådär kravlöst. Bara ingen förväntar sig att jag orkar vara hypertrevlig, genomtänkt och utsövd...
Kom igen, går det inte att ha en seriös diskussion att beröra ovanstående ämnen?

God natt!!

Tillfällets låt: Greenday - Wake me up when September ends

Ur funktion

Ja, det kanske jag är...
Eller kanske inte. En sak är säker iaf - bredbandsmodemet lider av en allvarlig kronisk sjukdom, som övergår i aktiv fas med jämna mellanrum...
Sånt där är irriterande - det stör min kreativitet.

Nu är jag igång iaf.

En sak jag har funderat på de senaste dagarna är talanger. Alla verkar ha nån särskild sak som de kan lite extraordinärt bra. Men jag kan inte komma på vad min talang är...
Jag skulle vilja vara bra på så många saker... Men ständigt inser jag att ok, jag kan vara ok eller ganska bra, men inte sådär extraordinärt. Det är trist...
Jag skulle vilja nischa mitt liv, bli extremt exhibotionstisk i min identitet - det vore häftigt. Iaf tror jag det. Men innerst inne vet jag att jag aldrig mer skulle få ha känslan av lugn och ro som man får när man får vara ifred och ha sitt eget sätt...
Men nej, jag tänker ändå inte erkänna att det kanske är bättre utan den där extraordinära talangen, för jag Vill Ha Den!

Långa dagar nu...
Vet inte riktigt var jag gör av tiden. Jag tror inte att det är så bra för mig med oregelbundenheten heller. Iofs är det bra för energin och humöret med ständiga förändringar och att hålla sig igång hela tiden. Men det är inte bra för orken och kroppen.

Idag fick jag höra att det såg ut som om livet varit gott mot mig... Ja, så kan det gå när man inte kan låta bli kakorna... Och typ direkt efter skaffade jag mig lite mera godis, för det var jag ju helt klart värd, eftersom uttalandet hade gett mig ångest... Dessutom var jag hungrig... Ja, jag verkar göra allt rädd numera - både tröst- och okynnesätning... *suck*

Idag har jag både jobbat, varit på studiebesök och varit på praktiken...
På vägen hem fick jag erfara att pendeltågen tenderar att gå mer Aldrig än Ofta... Så jag kom hem vääldigt sent... *suck*
Till och med jobbet var segt idag - ingen av oss hade energi. Men vi hade väldigt trevliga sköterskor till vår hjälp idag. Så jag får hoppas att de dyker upp imorn kväll när jag kommer också...
Känner att jag har svårt att hinna med allt jag vill.
Känner också att nånting på praktiken får mig att ifrågasätta dess relevans och min egen insats... Eller kanske är det bara jag som är skoltrött... Kanske behöver jag bara få sova ordentligt...

Aja, det är nog dags att fokusera på bra-bloggen, så jag får nånting idag. Sömn däremot kan jag bara glömma den här veckan...

Sov gott du som kan iaf!

Tillfällets låt: Bomfunk MC´s - Freestyler
(nostalgi!)

Det är inte lätt

Det är inte lätt att hitta rätt... Blev påmind om den idag. Fick ett fint litet infomail av självaste GangBang-mannen. Kul att dom sparar e-postadresserna från tidigare år. Det stod iaf att de såg fram emot mig i år. Tur för dom då att jag redan har anmält mig =P Tyvärr kan jag inte vara med de närmaste 5 veckorna iaf, men sen så... Och jag har ju min nya text - kommer inte längre med den bara. Och enligt reglerna ska man vara beredd att läsa två texter egentligen. Så jag får väl fila på en till. Men det viktigaste av allt - jag måste komma på ett bra sätt att framföra dom...

Och så helgen... Fortfarande inte lätt att hitta rätt. Har känt mig så mitt emellan, som allt och ingenting. Svårt att veta vad jag ska göra och inte. Och plötsligt är man i vägen utan att veta om det, eftersom jag inte kan läsa tankar eller förutsätta allt. Jag är inne i någon annans "livsverk", så det här är känsligt. Och jag gör allt för att inte trampa nån på tårna. Men... Ibland känner jag ändå att jag hamnat/gör/säger/känner helt fel...
Gruppen känns otroligt svår också. Jag är nog inte tillräckligt förort för den här uppgiften... Aja, jag får väl köra på det som (jag tror) är jag. - Håll andan och hoppa! Och gillar dom det inte så är det ju egentligen deras problem. Det är bara det att det går ut över mig.
Bokstavsbarn är också svårt. Det blir en extra faktor utöver allt det där med förort, tjejer, hormoner, tonår, utveckling, killproblem o.s.v...
Vad är det jag gör egentligen..?
Nej, jag ska nog hitta nån relativt trygg och grabba tag i den - hålla i mig och hoppas att fartvinden inte blåser bort mig... Men hur vet jag om jag valt rätt? Jag får bara en chans, min chans. Och jag har aldrig gjort det här förut, jag vet verkligen inte. Jag kanske skulle behöva bekräfta alla åldersfördomarna och ta en paus, mogna lite, skaffa lite annan erfarenhet, bli mer klar med mig själv... Jag vet inte... Inte längre så s-s-s-äker...

Det är inte lätt att hitta rätt...
Mm, orden känns ganska rätt i munnen iaf...

Tillfällets låt: Oasis - Whatever

Hårövergrepp

Fick för mig att jag var tvungen att bli av med mitt allt för långa hår idag.
Och av med det blev jag allt...
Hoppade in i stolen hos en billig frisör i Handen - ajaj! Hon va lika dyr som hon va kompetent...

Vi fick aldrig nån bra kommunikation, ingenf örstod den andre fullt ut.
Först ville hon inte korta håret i nacken, för då skulle det bli en killfrisyr. Men jag vill ha det kort!
Sen frågade jag om hon skulle tunna ur håret lite. Visst, sa hon och blåste håret torrt... Sen fårgade jag samma sak igen. Och då sa hon att det kunde hon ju göra - hon hade inte förstått mig första gången... Och nu började hon klippa i det torra, uppfönade håret!!
Mitt i denna katastrof dyker hennes chef upp och ber henne blöta ner håret och göra det ordentligt. Hon bara fortsätter... Så han ta ifrån henne saxen och sprayar ner mitt hår med vatten och börjar demonstrativt tunna ur det ännu mer.
- Tunnar du ur det så här varje gång du klipper dig, fårgar hon mig spydigt...

Ajaj! Jag ska aldrig mer lita på att en frisör vet vad hon/han gör!!
Jag förutsatte att hon fattade att jag bara ville ha lite lättare hår, så det är lättare att fixa till. Samt att hon visste hur hon skulle få till det.
Nej, inget av det där funkade! Så nu sitter jag här och fingrar på stubben som är dold invid hårbotten - resultatet av den bärsärkagången med urtunnigssaxen...

Aja, det är bara till att vänta på att det växer ut. Och aldrig, ALDRIG mer klippa sig där!!

Nämnde jag förresten att det i salongen fanns 3 totalt overksamma människor, som mest iakttog vad frisören gjorde. En av dem var placerad rakt bakom mig och stirrade åt mitt håll hela tiden (jag såg honom i spegeln). Läskigt!!

Hm, jag ska nog inte klippa mig alls på ett tag...
Jag fick det iaf ganska flikigt - för det är väldigt ojämnt klippt...

God natt!
(ska rufsa ner mig i kudden med min nya frisyr...)

Ingen låt idag - jag känner mig bara avskalad och illa behandlad...
- Tänk om jag kunde lära mig att stå på mig..!

Läskigt!

Imorgon gäller det - kampen mot vätan!
Tänk om ungjäveln tippar i mig..?

Ojoj, då är det nån som kommer vara riktigt ledsen, och frusen... Usch!

Den här praktiken har verkligen gett mig utmaningar, som jag också har antagit:
- Planeringen. Att lägga nytt schema varannan vecka, att inte veta alls vad jag ska göra och inte. Ojoj. Kontrollmanikern verkar ha lugnat ner sig lite.
- Kajakfobin! Imorn ska jag sätta mig i en kajak med nån unge som typ aldrig suttit i en båt förut, och vi ska ta oss runt Kungsholmen i höstvädret...
- Förortskids... Nej, de är inte så farliga. Men de sätter min prestationsångest på prov... Duger jag nu?!

Tillfällets låt: The Sounds - Livin´ in America

Flytta!!

Mm... Nu är det dags!

Har farit runt hela dagen - i spöregnet - och kikat på små nödvändiga saker runt om i Länna.
Dagens resultat blev:
- jeans
- plastburkar
- bordstabletter i bambu
- schampo
- tandkräm
- handtvål
- fönster/golvskrapa
- kökssvampar
+ en inspanad kastrull och massa tankar på fler saker jag bara Måste ha.

Shit! Det är ju en miljon saker som jag behöver egentligen...
Första gången är det ju helt tomt. Jag måste panikhandla sen när jag väl har langat in alla lådorna.
Men just nu känns det som att jag ändå inte riktigt har koll på vad jag redan har handlat... Hm... Kanske ligger saker kvar i Farsta oxå...

Nej, men nu är det dags iaf!! =)
Ska skriva på kontraktet i nästa vecka.

Tillfällets låt: Robbie Williams - Feel

Grinigt värre

Idag har jag dessvärre varit ganska grinig och distanserad. Och nu kan jag faktiskt inte skylla på hormonerna...
Fick mest en känsla av att jag ville vara ifred. Kanske har han kommit mig för nära..?

Kanske är det en bra idé att flytta, så jag verkligen kan va ifred när jag är på konstigt humör.

Jag borde ju vara glad. Har fältat, jobbat och sålt loftsängen - bara bra saker =)
Och så bakade vi ju bullar - gott!

Hm, nej... Humöret lyfter fortfarande inte...
Lika bra att försöka sova bort det...

Tillfällets låt: Maroon 5 - The sun

”Om du inte ska hjälpa till, så behöver du inte vara här inne.”
- Aja, det är väl ändå inte mitt fel att du inte vill göra ditt jobb, utan förväntar dig att jag ska göra det åt dig…
Men jag sa ju inte det där, jag bara tog emot alla små antydningar om att jag ju inte gjorde mitt jobb…
Men jag vet också att de inte hade klarat det utan mig, iaf inte på ett värdigt och kompetent sätt. För efter deras omvårdnad hade det nog inte funnits så mycket glädje och liv kvar i den som de är totalt oförmögna att kommunicera och agera pedagogiskt gentemot… Sorgligt, men sant.

Aja… Jag tycker bara att det är så jobbigt när nån påstår att jag inte kan göra eller att jag helt enkelt inte gör mitt jobb. Jag kan inte komma ifrån att det berör mig…

Jag fick iaf ett tillfälle att träffa honom, och det var helt underbart att se hur han stundtals lyste upp. Så idag har jag fyllt på kärleksdepån ytterligare lite. =)

Tyvärr har bredbandet dött, så bloggen är något försenad…
Men Jocke Berg menar att vi kan ”vänta tills imorgon…” Så då är det väl så.
Dags att sova! =)

Tillfällets låt: se ovan =P

The return of hockeyfrillan!

- Ja, gissa vart!
- Nähä?
- Botkyrka, såklart! (kanske fler ställen, men det vet jag inget om ännu...)

Haha!
Tänk att ett mode kan vara så kulturellt utdött och ändå så kulturellt levande.
Hade det varit grupper av svenska killar med hockeyfrilla hade de blivit stenade för länge sen.
Istället bärs frisyren upp med stolthet av killar med svart hår (med enstaka inslag av blonda slingor).

Jag kan inte komma ifrån att det för mig känns väldigt märkligt...

Men så är det.
- Välkommen till mångkulturen! (Och hockeyfrillans återuppståndelse...) *ta da da da*

Tillfällets låt: Wyclef & Shakira - Hips don´t lie
Är fortfarande helt inne på disco-pepp..!!!

Ut i det okända

Blunda, håll anda, och så…
Ett kliv rakt ut i vad som tycks vara bara ingenting…
Jag vet att jag kan. Men jag vet inte om det kommer att bli så bra…
Nu är det dags snart iaf.
Att lägga brevet på lådan var oåterkalleligt. Det ilade till i magen och jag ångrade mig. Ändå vet jag att jag säkert vill också.
Det är så konstigt, så främmande…
Och så många måsten – nu måste jag ofrånkomligen växa upp och bli stor…

Tror att jag klamrar mig fast vid sånt som egentligen inte finns. Tänker mig att där jag är nu kan jag krypa upp i soffan och gömma mig, att det är tryggt. Men sanningen är att snart blir man bortkörd för att nån annan väsnas eller ska titta på TV.
Kanske dags att skapa sig den där tryggheten i soffhörnet. För jag vet att jag allt som oftast retirerar till mitt rum när jag inte är ensam hemma. Då kan det ju vara helt rätt att skapa nåt där man inte behöver ursäkta sig eller ta hänsyn…

Aja, om jag har (o)tur så blir jag inte godkänd. Och då kan jag fortsätta leva med mina illusioner under min ljusblå filt…
Man får iaf mat på det här stället! =)

God natt!

Tillfällets låt: Westlife – Fly me to the moon

Fulltankad

Idag blev det nog verkligen fullt i huvudet... Blev så trött. Och när jag kom hem så sov jag nästan två timmar... Helt sjukt! Och jag som egentligen borde träna... Aja, det finns nog tid till det imorgon också. Har märkt att det är så mycket svårare att komma igång när jag gör allting själv hemma - inga tider att passa liksom.
- Skärpning! Fixa självdisciplinen!

Gjorde iaf en massa spännande saker idag. Så hemskt bara att jag var ganska borta sista stunden. Hur svårt kan det egentligen vara att hålla sig vaken en halvtimme? Det var ju knappast brist på intresse... Hoppas bara att ingen såg det *suck*
Kände mig hemskt respektlös. Försökte nypa mig själv i armen, mosa en nagel och bita mig själv i läppen. Allt för att det skulle göra för ont för att somna. Men jag är nästan hopplös...
Hm...

Nu vet jag iaf mycket mer än när jag vaknade imorse - är det inte fantastiskt?! =)
God natt! Och imorgon kväll när jag ska sova kommer jag att veta ännu massa mera...

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Kom

Dimman stiger...

Ute är kondensen ett faktum. Luften färgas grå. Och jag får en känsla av overklighet...
Glider förbi allt det vackra i den allt mörkare kvällen.
Nu är det höst, nu blir det mörkt - kallt... Men det gör inget, bara det är vackert! =)

Tillfällets låt: The Ark - Calleth you, Cometh I

Osäkerhet

Ja nu flödar hormonerna.
Idag kände jag mig för andra gången på praktiken oönskad och utsatt. Och båda gångerna av samma person...
Idag satt jag i samma rum som min handledare och en till när de nästan började bråka om min rätt till att delta i aktiviteter...
Tycker det blir så läskigt när folk är osams, särskilt om jag sitter i kläm, som nu... Men så gick dom ut och "rensade luften". Sen var dom glada igen.

På kvällen fick jag förvisso en stor kram av hon som jag är så osäker på och hon sa att jag hade varit jättebra idag. Då kändes allt bra.
Men jag kan inte släppa tanken på hur det kändes tidigare.
Hon får mig att känna mig så osäker. Fast om jag tänker efter så har det nog att göra med min egen självkänsla. Och så de förhatliga hormonerna... *suck*

Nu är känslan inte kvar längre. Kanske har jag bearbetat den tillräckligt. Eller så gick hennes ord till slut in.
Men nu vet jag iaf hur det känns att vara osäker i sin praktikantroll, att inte veta hur man bör göra och att känna att gruppen kanske inte heller vet det, så att man då blir en börda med än en tillgång...
Jag vill ju bara vara bra!

Nya bloggen går iaf lite bättre nu... Kolla in http://sjalvkansla.blogspot.com =)
Det är nog bra för mig att fokusera på det bra istället för det dåliga. Ja, som synes, så har jag inte ens kommit i närheten av att skriva allt det hemska jag upplevde under dagen idag. Kanske för att jag har skrivit en sån massa bra saker i bra-bloggen... (vem vet... ;-P)

Tillfällets låt: Reminder - Scared

Hemma

När jag äntligen kom hem idag kändes det som en evighet sen. Hade ju till och med glömt bort hur det är att åka bussen hem...
men nu sitter jag här i min soffa med min dator i knät...

Och i mitt rum fanns ett kuvert med mitt namn på. Det va pappas och Evas bröllopsfoto med en liten dedikering till mig. Och så presentkort + program till stadsteatern, det som jag älskar! =)

Så ibland är det bara såå skönt att komma hem! =)
Då känns det så sorgligt att jag kanske inte komemr bo här så länge till...

Bloggandet

Shit!

Det va en vecka sen jag skrev sist...
Det är nog vovvens förtjänst. Men det va mysigt! Fast det blev så tomt sen när hon hade åkt.

Pratade med mamma om flytt idag. Och av nån konstig anledning så kändes det lite bättre efteråt...
Jag kanske är redo ändå. Här kommer jag!

Mera blogg!

Ja, nu har jag gjort det...
Satt ihop en ny blogg, precis som jag sa att jag skulle.
Men det känns inte riktigt rätt...
För det är ju en ganska strikt form, så jag får inte skriva som jag vill. Detg får jag ju bara här. Så jag måste behålla det här, för att få ha kvar allt det som jag annars vill säga. Allt om hur svårt det kan vara att skriva i den andra bloggen...

Har jobbat i helgen. Det va såå svårt! Men det gick ganska smärtfritt. Bortsett från att rutiner inte fungerar riktigt som de ska... Så då åker jag på de negativa konsekvenserna av det. Men sånt händer. Och det dröjer nog ett tag tills jag jobbar nästa gång...
Men jag känner att jag inte riktigt når fram, det klaffar inte riktigt. Han sluter sig bara... Men vid ett par tillfällen nådde jag fram och allting flöt. Ja, det kändes bra.

Hm, måste nog avsluta kvällen med att läsa igenom den andra bloggen, så att det är det som stannar kvar...

Imorgon blir det sjukgymnast, praktikplanering och kanske något mer spännande.
Hm, kommer nog att bli ganska torftigt i den här bloggen framöver, eftersom jag blir så uttömd av att skriva i den andra. Men egentligen nästan tvärt om. Jag måste skriva lite här också, för att förklara mig...

Tillfällets låt: Five for fighting - 100 years

Helg

Ja, nu är det ju helg. Så vad gör man?
Hundpromenad... Och sen då?

Jag gick och tränade. Halvvägs till hallen kom jag på att jag inte var säker på när passet började, och jag kunde i princip redan ha missat det... Det var ganska stressande. Och som om inte det var nog var det två småkillar som spelade fotboll i korridoren där jag satt och väntade på att passet skulle börja. Och de hade ju inte direkt kontroll på bollen. Jag som bara ville ha en lugn helg...

Passade på att rösta på vägen hem. Känns så konstigt att komma tillbaka till sin gamla skola och att träffa massa folk man känner igen. Halvvägs hem från vallokalen upptäcker jag att jag haft något äckligt framtill på mina byxor... Inte riktigt min dag kanske!
Hem och zappa + äta. Lagade massa mat - kändes riktigt lyxigt för att vara bara till mig... Sen var jag duktigt och fryste in köttfärsen i portioner - för jag vill ju göra olika saker med dom olika bitarna. Men egentligen är det ju bara en ursäkt för att jag ska få äta tzatsiki eller yoghurtdressing! =P

Men sen somnade jag - borde ha gått ut på nästa hundpromenad. Så jag släpade mig upp ur soffan och tog med henne ut. Självklart var det en tant med två små terriers i ena änden av sträckan där jag brukar låta henne springa lös, så då var jag tvungen att ha henne kopplad. Överlag känns hon ganska jobbig just nu, drar och vill inte riktigt lyssna... Aja, det beror säkert på att hon ska löpa snart, och vem blir inte lite jobbig då..?

Aja, nu har jag iaf hunnit trycka i mig en del onyttigheter, för att kompensera att jag faktiskt kom iväg och tränade idag. För ursäkta mig med att jag komemr att röra på mig regelbundet de närmaste dagarna. Hm, det blir alltid en massa onyttigt när jag hälsar på mamma - hon har alltid en massa skit att stoppa i sig. Aja, jag komemr iaf inte att ha råd med sånt framöver... Men jag har iaf lyckats hålla formen någorlunda. De blåa pillrena var förrädiska, fåg hoppas att mian nya aprikostonade är bättre på att inte binda vätska...

Appropå att stoppa i sig en massa skit, så e vovven helt manisk på godis just nu - det e det enda hon vill, och hon ber verkligen om det... *suck*

Nej, nu ska jag nog ta och zappa lite. Iofs borde jag nog skriva ut ett observationsreferat till praktiken - får se om jag orkar vara duktig...

Tillfällets låt: Evanescence - My Immortal

Nu..?

Är det verkligen dags nu?
Plötsligt ringde dom och sa att jag kunde få den.
Och jag som precis hade ställt in mig på att jag skulle bo någon annanstans...
Men det här komemr bli bra!
Fast det känns overkligt, konstigt nära liksom... Nu? Jag vet verkligen inte om jag är redo för att få ha allting ifred - ensamheten...

Men... Jag ska flytta!!

Tillfällets låt: Audioslave - Be yourself

Offer

"Tjejerna är offer, killarna är drabbade!"
Så sa han iaf - han föreläsningskillen med den struliga bakgrunden.
Och ändå försöker vi (soc) så starkt att inte se människan som ett offer. Utan att hon är en människa med potential och en kapacitet att klara sig själv. I vissa fall behövs dock lite hjälp.
Men se henne inte som ett offer! Hon är en människa som genomlever problem, som hon med din hjälp kan få kraften artt ta sig ur. Så se inte ner på henne...
Hon söker inte heller ditt medlidande, utan förståelse, stöd och konkret hjälp.

Vägra vara ett offer!
I jämställdehetsdebatten framställs ofta kvinnan som ett offer. En sån syn gör henne bara mindre värd, eftersom det tar ifrån henne hennes egen kapacitet.

Jag vill inte vara ett offer!
Ja, ibland kanske jag behöver lite medlidande. Men när det är som värst vill jag bara vara ifred. Då vill jag ses som stark och kompetent, inte som den lilla ynkliga varelse jag känner mig som just då...
För jag är ju fortfarande jag. Se inte mina problem, utan se mig, för jag är ändå densamma...

Tillfällets låt: Pink - Just lika a pill

Varning!

Ja, jag fick en varning idag.
Blev uppmuntrad att vara mig själv. Men jag måste tänka ett varv till innan jag uttalar mig om något, så att ingen tar illa upp. Och ibland (eller mest hela tiden) kanske jag inte ska s'ga nånting alls...

Blir så jävla trött på sånt där!
- Du får vara hur duktig du vill, bara inte jag behöver veta av det. För enligt mig är du inte värd nånting...

När ska världen släppa greppet om jantelagen?!

Tillfällets låt: Howie Day - Collide

Separationsångest

Jag har tittat på lägenheter...
Har farit runt, runt.
I tisdags tittade jag på en sunkig sak i ett bra område. Imorn ska jag titta på en som ligger i ett drömläge... Hoppas, hoppas!
Men egentligen så tittade jag ju på en till lägenhet i onsdags. Den va fin! Men det kändes inte helt ok att den låg i Bandhagen.
- Ja, hur kräsen får man vara? Första lägenheten, liksom. Det finns ju dom som jublar över ett andrahandkontrakt på ett par månader och betalar äckligt dyra hyror. Så varför skulle jag inte kunna bo i Bandhagen? Jo, för jag drömde ju om en fin liten lägenhet i Gamla Enskede...
Men man får inte alltid det man drömmer om. Särskilt inte om man inte bott i samma lägenhet sedan man föddes, för det är ungefär det som krävs om man ska få sitt drömboende... (Iaf i Familjebostäders interna kö.)

Men egentligen så vill jag ju inte flytta. Jag trovs bra hemma hos pappa, Eva och alla grabbarna. Här får jag vara ifred, iaf ganska mycket. Och känner jag mig väldigt ensam så kan jag iaf höra deras röster eller öppna dörren och kika lite på dom...
Men nu verkar det som att jag måste flytta. För jag kan inte vara skriven på mamma hur som helst...

Och det slår mig att hon egentligen inte har kollat upp hur situationen ser ut för henne. Och hon bara driver på mig. Och jag vet att hon inte gillar att jag har valt att inte bo med henne. Och jag vet att hon absolut vill inreda i min lägenhet. Och jag vet att hon vill komma på besök i det som är mitt, och att hon hindras nu när jag bor hos pappa.
Ja, det känns som om paranoian kanske inte bara är en produkt av min egen osäkerhet, utan att det kan finnas en viss grund för att hon absolut menar på att jag måste flytta.
Jag som inte riktigt känner mig redo. Det är ju så lätt att bara krypa upp i soffan med en filt tillsammans med familjen en kväll.
Hur ska det bli sen..?

Jag ringde iaf och sa att jag kunde tänka mig att bo i Bandhagen. Och tanten i telefonen upplyste mig då om att jag var den enda som hittills hade kunnat tänka mig det...
Och det va då det slog mig - shit, jag är ju på väg att flytta! Men det kan jag ju inte - jag är inte redo ännu... *suck* Hur gör man då..?
Jag har sån separationsångest ifrån lättjan och sällskapsgarantin här hemma...

Men, men... Det kan ju egentligen inte bli annat än bra att få nåt eget. Så varför klaga..?
Jo, för jag kan... Och jag är rädd. Det här är så nytt - och sånt som jag inte vet nåt om, som jag inte kan kontrollera, är obeskrivligt läskigt...
Och så komemr det bli ensamt... Vad gör man då..?

Tillfällets låt: Lars Winnerbäck - Enkelt

Är du störd?

Jag har connectat lite med mellangrabben.
Plötsligt kommer han insläntrandes i mitt rum – ska inte störa, men vill ändå något väldigt viktigt… Han vill ha hjälp med sina läxor.
- Det va fint! =) Han kom till mig ju. Iofs inte först, men det var till mig han kom.
Så experten satte igång med att sätta honom i arbete. Och resultated blev insändaren ”Är du störd?” =P

Kvällen avslutades med film i familjegemenskapen. Men först måste DVD-spelaren tömmas. Och fodralet till den gamla skivan låg ”on the board”.
Ännu lite mer internt blev det när min audiofil till pappa måste ha extra bas på när han tittar på film. – Jag ska då aldrig träffa nån audiofil!

Helgen tillbringades på landet. Jag skulle ta det lite lugnt. Men det kan ändå vara väldigt ansträngande att tillbringa en massa tid med äldre människor. Och så har jag sovit dåligt – så mycket för den vilan…
Men det var väl desto viktigare att ge dem lite kvalitetstid. Det finns alltid nåt som är viktigare än att vila… Alltid nån som behöver nåt – och om inte annat kan jag ju alltid jobba lite extra – nån som behöver nåt, som sagt.
Tillfällets låt: Andreas Johnson - Sing for me