Det gäller att inte fokusera på sånt som är jobbigt. Att tänka på nåt annat. Att försöka vara glad ändå.
Men hur lyckas man med det utan att få skuldkänslor? Hur gör man för att ignorera något hemskt som finns nära inpå?
Hur överlever man känslan av otillräcklighet?

Jag kan inte stanna här hur länge som helst... Men jag vill vara här när det händer. Och då försöka ta hand om dem som blivit kvar...
Vill också vara här för att själv kunna inse vad det är som händer.

Hur räddar man dem man älskar från evigt lidande?