Fråga mig inte sånt som jag inte vill prata om!
Nej, du är inte trevlig och omtänksam. Du går mig bara påmind om något som jag försöker leva utan för en stund.
Om jag vill säga nåt eller att nån ska fråga så säger jag det.
Så snälla låt mig glömma, om så bara för en sekund...

Det finns så mycket man kan leva utan.
Ändå vet jag att jag inte vore samma utan all skit. Så därför vill jag inte vara utan det.
Men när det händer, när det är, så vill jag inte...

Det är så skönt att låta vissa dagar förbli bra dagar, att vara glad, att inte tillåta mig att komma ihåg all skit.
Det är så skönt att ha en positiv inställning, att leva som om inget i livet kan skada, att göra varje dag till en bra dag - att allt blir något bra efter att jag har rört vid det...

Ja, jag vet att den positiva inställningen är glättig, att den inte riktigt är jag.
Men jag försöker, för jag vill vara så. Jag vill se det fina i livet.
Jag vill vara en del av det fina i livet.
Och jag vill att den jag är nära ska se mig så.

Många önskningar...
Jag vill ju bara vara lycklig...