Är sååå stel...
Jenny hade rätt, man får betala för allt som man utsätter sin kropp för. Hade glömt det. Har inte haft så här ont på länge. Han inte mått så här dåligt på länge. Hade glömt hur det känns...
Det är nog psykosomatiskt, Inger hade rätt, det har hon alltid... Livet blir så mycket lättare om jag bara gör som Inger säger.
Men jag vill inte bli styrd, jag vill bara vara jag, kämpa vidare som jag är.

Igår var kul! Så skönt med adrenalin, att få dansa runt! Hittade en liten grupp att röra mig med. Men de var inte tillräckligt punkiga och jag var inte tillräckligt utmanande. Så vi gick åt skilda håll.
Åt skilda håll gick även jag och mitt span. Vi gick tillsammans, men åkte inte tillsammans. Jag pushades tills jag vågade vara framfusig nog att gå fram till honom. Han var så med, tills jag ställde den oåterkalleliga frågan. Då verkade han ställd och inte alls med... Så jag sumpade det. Men vad sumpade jag egentligen? Jag vet ju inte vad det hade kunnat bli.
Jag är ju ändå inte redo för nåt förhållande. Och jag överlever inte fler tilfälliga endast fysiska saker...
Gav någon ett löfte igår. Vi är lika hopplösa båda två. och ändå tycker och tänker vi så lika om att ha någon. Kanske är det därför..? Lovade att om vi inte har nån när vi slutar plugga så ska vi försöka.
Ojdå, det där kändes bekant... Lovade nån något liknande när jag var 15, fast då gällde det när vi fyllde 30 eller 40... Han var så ledsen... Men jag vet att med lite utveckling så hade det funkat bra. Men då gick det inte; vi var för lika. Vi präglades av för stort självförakt för att stå ut med att hela tiden bli påminda om sina egna brister när den andre uppvisade dem...

Självförakt... Hm... Sånt kan leda till självdestruktivitet. Och det behöver inte bara innebära att skada sig fysiskt. Det kan oxå vara att ständigt utsätta sig själv för situationer som man mår dåligt av.
- Hur gör man för att sluta vara självdestruktiv?
- Hur gör man för att börja respektera sig själv, inse sitt eget värde?
- Hur gör man för att börja leva på riktigt?
Det finns bara ett svar på den frågan:
- Att hitta sig själv och inse sitt eget värde.
Men vad händer om den man finner inte alls är värd att älskas?
- Skitsnack! Klart att du är värd att älskas! Förstår du inte att du är nästan allt för mig, för jag älskar dig?! Men sen när har du lagt någon vikt vid sånt som jag säger?

Ännu en dag har gått...
Än en gång har jag undvikit att inte vara jag.
Ännu en dag har jag motstått självdestruktivitetens frestelser...
Ännu en dag har jag inte föreslagit dig något.
- För min kropp är inte gratis! Den är inte heller ett verktyg för självdestruktivitet, eller som i ditt fall, njutning.
- Eller är det just det jag är; njutning? - Livsnjutning! *haha* Det är jag som plockar fram det bästa ur livet och ger det till dig. Jag ger dig lyckan.

"I´m free to be whatever I choose..."
Musik är underbart. Andas inte utan musik... *in* *ut* *in* *ut*
Får inte glömma att andas. *in* *ut* *in* *ut*
Ja, jag är blond...