Idag var en skitdag, men jag gick ändå ur den med ett leende.
Jag satt i alla fall av min tid i skolan.
- För det är det jag gör, sitter av tiden...

Att alla människor tar allt så personligt...
- JA, det är dig alla stirrar på!
- Ja, jag snackar konstant skit om dig!
- Ja, jag gäspar på grund av dig, inte för att det är dålig luft...
Tror du verkligen att du betyder så mycket? - Din paranoida jävel...

Idag blev jag tillfrågad om hur jag kände mig. Jag, sa att det var mellan 3 & 7. Ja, jag fuskade, det gör jag alltid. Men sen blev jag utfrågad om varför jag angav ett intervall och inte en exakt siffra. Det har du inte med att göra!
Låt mig va!
Tro inte att du förstår hur jag känner mig!
Och tro inte att jag tänker bekänna något inför dig... Du skulle ändå aldrig förstå det här med gummit som omger mig - som stöter bort allt, håller tätt och kramar åt så att ingenting kommer ut. Du skulle bara tycka synd om mig.
- Men jag är inget offer! Inte ens för omständigheterna!
Jag är ju bara jag!
Så behandla mig som en människa - någon som tänker, lever och känner.
Ge fan i mig!

Jag kan bara inte gråta - det är mitt problem. Men det är ändå inget problem, för det funkar inte att bryta ihop just nu, jag måste funka medan skiten pågår.

Och tro inte att du är viktig för mig. Insåg idag att jag inte sett dig på nästan två veckor och det gjorde mig inget. För du förstår inte varför jag träffar dig. Men jag förstår varför du träffar mig...
Vad du inte vet är att om jag bara hade samma syften som du så skulle jag gå någon annanstans. Tro inte att jag inte har nånstans att ta vägen.
Det är ju bara dig jag är ute efter. *pure*
Ännu någon att komma över. Men det fixar jag, för jag fixar det, för jag är jävligt stark! Osårbar...

Kram till bästa vännen! Bästaste människan i atmosfären!