Jo, så e det faktiskt; arbete ger frihet. Eller i alla fall mitt arbete. Eller det ger mig i alal fall glädje och energi. Aldrig blir jag så glad som i vissa situationer när jag jobbar. Allt man får är så ärligt. Och för det mesta får jag kärlek. Det är klart att det kan vara skit, att jag blir kallad en massa elaka saker, portad i vissa lägenheter eller "avskedad". Men när jag får den glada kommentaren "Åh, är du här?", så bara smälter jag. Ibland kan jag till och med få komplimanger. Den vanligaste är "Du är söt", men idag fick jag höra "Du har vackra bröst" - totalt ogrundat, men ändå. Och så kollegorna - att de flesta är såna som vill pusha dig och underlätta allt du gör genom uppmuntran och stöd. Och idag fick jag en hel hög med komplimanger för att jag var musikalisk och sjöng bra.
Mitt arbete ger mig frihet och en känsla av att jag räcker till både för mig själv och andra.
Det är en frihet att kunna komma ifrån skoltänket och all skit hemma och få jobba lite. Och jag är aldrig så glad när jag kommer till skolan som när jag har jobbat innan =)
Idag blav det rakt på sak, rent liksom. Det känns inte som jag. Så jag läser inte igenbom vad jag har skrivit, för då kommer jag bara att radera alltihop...
Jag är inte så här enkel som jag låter nu - jag är mycket svårare än så, om jag nu inte vill göra det lätt för dig.
Det finns bara fem personer som verkligen vet vem jag är - och dem utsätter jag konstant för mig själv. Tack, men jag ska försöka att inte ge dricks, utan behålla växeln själv. =P
Imorgon är en ny dag.
En dag då jag ska åka till en skola så full av innehållsrika beskrivningar av nonsens.
Där ska jag tillbringa åtta timmar av min dag och det kommer antagligen att ge mig huvudvärk...
Fick en glimt av dig på jobbet idag - du var med på ett foto på ett dagboksblad. Fick ont i magen och önskade att jag hade varit med - även om jag vet att det hade varit mer plågsamt än att inte vara det... För när du är nära är det ännu svårare att nå dig.
Men eftersom jag ändå är totalt bortgjort och bjuder ut mig till extrapris, så kommer det att dröja innan du når in i mig igen...
Igår satt känslorna nästan på utsidan.
Idag har jag dem under kontroll, en bit in. Aldrig mera hormoner!
Aldrig mera låta trötthet låta mig tappa kontrollen. Det är bara det som får mig att släppa ut och släppa in. (Inte ens när jag är full tappar jag.)
Du har aldrig sett mig som jag är när jag tappar kontrollen, när jag är helt hjälplös. Därför kan jag inte lita på dig. Lika lite som du någonsin kommer att låta mig stanna.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar