Ja, tyvärr, så är det...
Egentligen är det rent löjligt hur mycket i livet som mäts. Och desto löjligare är jag, med mitt längdkomplex, som sållar bort över hälften av den manliga befolkningen på en centimeter hit eller dit.
Fick en annan av alla de saker som kan mätas förevisad inatt. Och efter förevisningen var jhag övertygad om att det även där nästan är nödvändigt att sålla bort folk på millimetrarna.
Haha!
Vet att jag borde sluta med det där - det vet han också. Men ändå kan ingen av oss hålla oss borta, även fast vi har olika skäl för det. Jag för att jag inte vill vara utan honom, och han för att han är fysiskt driven. Ja, sorgligt men sant...
Idag har jag tränat - rundan är cirka 5 kilometer lång. Och stavarna jag använder är 125 centimeter innan träningen och 124 centimeter efter. Själv är jag 178 centimeter och kräver att en partner ska vara minst 5 centimeter längre.
Allt är egentligen avhängigt av siffror. Nördigt sagt, men sant, för allt går att räkna ut. Kanske inte sanningen, men vad som borde hända går att räkna på.
Därför borde det inte dröja mer än tre månader innan jag har hittat minst 1 ny att känna något för. Ändå vet jag att det kommer att ta minst 2 månader att komma över det jag känner nu och ta mig ur det här.
Efter träning är det viktigt att stretcha - stanna kvar i varje position minst 30 sekunder för att det ska ha nån påverkan.
Nu är det dags för bubbelbad - så jag ska glida ner i karet som rymmer 2 personer och just nu innehåller 39-gradigt vatten och snart 1 blöt jag.
Fy vad tråkig jag är idag - aja, jag är glad i alla fall! Det är nog därför det går lite trögt...
Jag är roligare när jag har nåt att kämpa för. Så nu ska jag börja kämpa snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar