Reeeeally Reeeally

Jo, just de orden for upp i huvudet på mig när jag hörde ordet "really" i en låttext.
Och det slog mig att jag saknar Egypten - saknar kvällsflabben hos Tito. Men mest saknar jag känslan av att vara otvungen och min då nyförvärvade "mañana, mañana..."-mentalitet...
Jag behöver semester!
- Men du var ju ute och reste nyss...
Ja, fast det räcker ju inte. Behöver mer andrum, mera tid för mig och sånt som jag tycker om. Därför försöker jag planera in sånt som jag tycker är kul varje vecka. Och varje rolig sak markeras med en iten lila stjärna i kalendern - då känns det lite mer mysigt.

Mysigt... Tänk vad mysigt livet skulle kunna vara. Jag är en sån som älskar att ligga och dra mig på morgnarna. Och det bästa som finns är ju att kramas!
Därför var morgonen (och natten) en besvikelse. Allt det fina som fanns innan natten fanns inte längre kvar när han var trött. När jag blir trött så blir jag bara ännu mer gosig - men vissa är aldrig gosiga på riktigt. Och när morgonen kom kröp jag intill in i värmen. Skulle precis åla runt honom när han flyger upp ur sängen.
Och då säger lilla menlösa jag till mig själv: "Men han var ju i alla fall inte sur, eller sa nåt dumt..."
- Men, jävla mes! Det är ju inte det det handlar om. Det här en sorts respekt, mot mig. Ok at vi inte gillar samma saker, men när ska jag inse det och gå nån annanstans? Det räcker inte med att han inte är elak - han ska vara snäll också!
Men det är han ju...
- Men, fattar du inte?! Det är inte Dig han är snäll mot, det är bara för att dra nytta av situationen. Han vet ju vad du gillar...

Cynismen personifierad, det är jag det... Eller "Fröken Svår", som Winnerbäck skulle ha sagt. Att vara cynisk, tvär och svår, men ändå inte applicera det på sig själv...
Det är som veckans citat (förvisso inte för denna vecka): "Vi kan råda alla andra bättre än oss själva."

Årets nyårslöfte var att nu ska det bli mera jag - jag ska ta mer hänsyn till vad jag vill och behöver - inte vara så jävla överdrivet omtänksam...
Än så länge går det: skit! Har redan gett mig in i en ovärdig situation. Ja, jag behöver närheten och bekräftelsen, men inte på det här sättet, för det har så många negativa bieffekter...

OCh nu är det Winnerbäcks texter som snurrar runt, runt...
"Du kanska sa nånting som ingen alls förstod,
och som Du ångrade, emn som Du ändå sa.
Du kanske gick ett steg för långt för de försoffades,
så att de inte såg att det var bra.

Du ville ändra på dig själv och din värld,
men fick då ofrivilligt se att den var seg.
livet är en dans på rosor,
men det är en dans med svåra steg.

Du ville visa att Du fanns och att du levde,
och att inte allt var lika dött som de.
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra,
och att det gick att göra om.

Du ville bara hjälpa till och vara snäl
mot de som praktiskt taget ingenting förstår.
Du ville bara göra gott
och ändå fick du namnet Fröken Svår.

Och du fick höra utav vänner och bekanta
att 'Nu tar vi allt, för allting här är vårt!'
De sa att framtiden var ljus.
Nu har de bil och mat och hus.
De sa att ingenting var svårt.
Och Du fick höra att livet var en dan s på rosor,
och det blev en dans som stack dig hårt."

Ja, du, Lasse. Tänk vad många gånger du hållit mig över ytan...
Tänk att det ryms så mycket i ord. Ord måste vara bland det mest underbara som finns...

För att göra ännu et plagiat:
"Det blev sommar för fröken Svår. Det blev äntligen en paus i alla böcker och tentro. Det blev fest i en studentkorridor. Fröken Svår kastar skit på alal fulla studenter. Fröken Svår är så konstigt yr. Hon sitter och gungar på andra planeter, medan mamma sitter hemma och syr. Fröken Svår sover över hos en vän, som detg heter. 'Fröken Svår är så stilig och smal, klart hon har sina kval, men hon är helt normal.' Mamma är säkert nöjd. Fröken Svår är så begåvad i metafysiken. Hon hade femma i matte och slöjd. Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår är en sån bra kameleont. I fem år, med snö, har hon smugit och ljugit. Fröken Svår sysslar inte med sånt. Nej, det är klart hon inte gör, det har ju mamma förbjudit. Mamma sitter hemma och syr. Tänk att dottern är ute på så roliga fester. Hon är färdig med alla bestyr. Allt är klart för deras årliga seglarsemester. Fröken Svår har gömts i snö. Hon var så konstigt slö och ville bara dö. Men mamma är säkert nöjd. Allting fungerar så bra i praktiken, och livet är frid och fröjd. Gör nu inte mamma besviken.
Fröken Svår gör små saker i smyg. Där hemam sitter mamma och syr i sn lycka. Nåt förljuget med alla betyg. Nåt förljuget med poäng och förbud, kan man tycka. Där finns inga farliga snår. Nej, det fanns inga farliga troll, där i huset. Bara mamma och fröken Svår. Vem har egentligen fört vem bakom ljuset?
Mamma är säkert nöjd. Solen går upp över huset och viken. Båten är klar och förtöjd. Gör nu inte mamma besviken. Mamma är säkert nöjd. Konstigt ljus över slangar och dropp på kliniken. Kanske blir semestern fördröjd. Kanske blir mamam besviken."

Alltid ge mer än man egentligen kan...
Det här är till Dig.