Frågan gjorde mig helt ställd...
Vadå komma?
Jag trodde att jag skulle sitta här hemma och bara vänta ut det oundvikliga. Att de skulle klara sig själva, att jag mest skulle vara ivägen.
Jag insåg inte att jag verkligen behövdes...
Och då när jag nått den insikten blev jag varse om nästa: Jag har inte tid att åka just nu... Det skulle dröja till nästa helg. Och då har det gått två veckor. Två veckor är mycket.
Jag undrar vad jag kommer att möta när jag kommer dit. Antagligen är det slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar