Tänker på vännen...
Att det finns nån som du.
Att jag har nånstans att ta vägen, där jag kan känna mig alldeles lugn och trygg. Det är nästan som att vara hemma.

Jag har tänkt och tänkt...
Vill inte ha nån alls just nu. Men egentligen skulle det nog kännas bra. Det är skönt att gardera sig med att inte vilja, eftersom det ändå inte kommer att hända.
Krister hade en bra förklaring på varför han var singel. Kommer inte ihåg vad han sa, men det var iaf nån brist som han tyckte att han hade. Och då frågade jag varför jag var det - men det kunde han inte förklara. Det är bara jag som vet varför... (Kanske gör du också det.)

Men jag vill ha nån som jag - nån som du.
Nån som förstår och kan engagera sig, brinna för något. Förlora sig själv i något...

Men det bästa med dig är att du förstår, utan att jag behöver förklara. Ordlösa, kan vi bara vara, existera som samma men mest som egna.

Tänker på vännen...
Att det finns nån som du. - Att det finns nån som jag...

Tack...